Pedagogiken

Montessoripedagogiken

Hjälp mig hjälpa mig själv.”
Varje individ behöver hjälp för att kunna lära sig, men själva inlärningen måste var och en klara på egen hand. Bland annat därför är en montessorilärares uppgift att observera, vara lyhörd och uppmärksam på barnens utveckling och stimulera dem till arbete.

Maria Montessori (1870-1952) föddes i Italien och blev landets första kvinnliga läkare. Hon intresserade sig för barn med speciella behov. Med hjälp av idéer från sig själv samt andra forskare och pedagoger byggde hon upp en egen pedagogik. Hon startade flera skolor, bl a den kända Casa dei Bambini (Barnens hus) i Roms slumkvarter.

Barn är nyfikna, fulla av upptäckarglädje och ivriga att prova på och lära nya saker. Barnens intressen varierar med ålder och mognad. Det här såg Maria Montessori och ville bygga sin pedagogik på detta.Under sina olika mognadsstadier är barn speciellt mottagliga för olika slags kunskap. Maria Montessori insåg det värdefulla att ta vara på dessa intresseperioder, som hon kallade ”känsliga” eller ”sensitiva” perioder. Friihet att välja aktivitet och möjlighet att arbeta ostört i egen takt är två av de viktigaste förutsättningarna i montessoripedagogiken. Maria Montessori utvecklade det fantastiska montessorimaterialet med tanke på att det ska utveckla hela barnet; alla dess sinnen. Det finns praktiska, intellektuella och sinnestränande övningar. De flesta material är självrättande. Barnen får uppleva tillfredsställelsen av att själv se att de lyckats med en uppgift. Materialet är vackert och går från det konkreta till det abstrakta. Ordning, reda och rutiner är viktigt i en montessorigrupp. Man hjälper varandra och visar hänsyn. De sociala kontakterna blir många eftersom man jobbar åldersblandat.

Arbetsmaterial                                                                                                                                                                      

För att kunna möta barns behov av aktivitet och motorik utvecklade Maria Montessori arbetsmaterial för olika mognadsstadier och intresseriktningar.
Montessoripedagogikens grundtankar för barns utveckling är trygghet, delaktighet och uppmuntran till självständighet vilket är betydelsefullt för barnet. Pedagogiken bygger på att barn lär sig med hela kroppen och måste få möjlighet att utvecklas på alla plan: motoriskt, emotionellt, socialt, andligt och intellektuellt. Materielen som erbjuds bör locka alla sinnen.
Sensoriskt eller sinnestränande materiel hjälper barnet att få struktur på sin kunskap och ger barnet nya erfarenheter. Det syftar till att förbättra iakttagelseförmåga och väcka intresse för att utforska detaljer och nyanser i omgivningen. Arbetet med denna materiel leder till:  motorisk utveckling – genom rörelse, aktivitet och repetition och social utveckling – barnet lär sig vänta på sin tur, lyssna på en presentation, delta i gruppövningar, andlig utveckling – barnet lär sig bygga upp en inre ordning som hjälper det att förstå sin omvärld och bli lugn inombords. Psykisk utveckling – all materiel är uppbyggd från lätt till svår, från konkret till abstrakt, barnets framsteg leder till ökat självförtroende och större arbetsglädje.
Montessoris idé om inlärning handlar om att gå från det konkreta till det abstrakta. Matematikmaterialet t ex ger barn en taluppfattning och tydliga begrepp om räkneoperationer. När ett barn väl har förstått ett moment, är det dags att lämna materialet och lösa uppgifter på abstrakt väg.
Så gott som allt material fyller flera funktioner. Ofta arbetar små barn sensoriskt med det. Sedan använder äldre barn samma material för intellektuell förståelse.
Barnet skall, inom vissa tydliga ramar, själv välja sin sysselsättning. Detta skapar frihet. Varje människa har, enligt Maria Montessori, en livskraft inom sig och hela montessori-pedagogiken grundas på detta. Denna inre drivkraft, horme, som barnet har lägger grunden till självständighet. Individuell planering ger barnet möjlighet att utvecklas i sin egen takt, samtidigt är det lärarens uppgift att organisera undervisningen utifrån kursplanerna. Det innebär att friheten, som tidigare nämnts, måste ske inom ramen för mål som ska uppnås i grundskolan.
Mellan 6 och 12 års ålder är barnen oerhört mottagliga för kunskap. Under dessa år grundläggs också känslan för moral och normer. Helhetsperspektivet är av stor betydelse vid inlärningen. Inom varje ämne är också fredstanken central, inte bara fred mellan människor, utan om ett förhållningssätt till allt levande.                                                                                                                                               

Litteratur och länktips:                                                                                                                                                     

Gör gärna ett besök på:  www.forskoleforum.se
Svenska Montessoriförbundets hemsida                                                                                                                    Litteratur:                                                                                                                                                                                   

Hedlund, Nina (1996). “Följ barnet”. Stockholm: Förlagshuset Gothia.
Skjöld Wennerström, Kristina och Bröderman Smeds, Mari (1999). “Montessoripedagogik i förskola och skola”. Borås: Natur och Kultur.
Stoll Lillard, Angeline (2005). “Montessori The Science behind the Genius. Oxford University Press”.